Vad är Graves sjukdom? Graves symptom och behandling

Graves sjukdom är ett tillstånd av hypertyreos och uppstår på grund av överansträngning av sköldkörteln. En av de vanligaste orsakerna till hypertyreos i vårt land är Graves sjukdom. Även om det ofta definieras som "giftig struma" bland folket, är vad som avses här den kliniska bilden som uppstår på grund av sköldkörtelns hårda arbete.

VAD ÄR ORSAKET TILL GRAV?

Det är en autoimmun sjukdom. Sjukdomen orsakas vanligtvis av antikroppar mot TSH, ett av de hormoner som utsöndras från sköldkörteln. De ökar produktionen av sköldkörtelhormon. Ibland kan autoimmuna sjukdomar i sköldkörteln som utvecklas genom antikroppar ses hos mer än en person från samma familj. Allvarliga påfrestningar, olyckor, sjukdomar och vissa läkemedel har varit inblandade i utvecklingen av Graves sjukdom.

Autoimmuna sjukdomar kan samexistera hos samma patient. Till exempel kan autoimmuna sjukdomar i olika vävnader i kroppen som vitiligo, reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus, myasthenia gravis samexistera.

VAD ÄR GRAVES SJUKDOMSKLAGOMÅL?

Graves sjukdom manifesteras ibland av struma, ögon- och hudmanifestationer. Besvär som hjärtklappning, svettning, viktminskning, levande utseende och förstorade ögon kan utvecklas. Medan han går ner i vikt är patientens aptit öppen, trots att han äter går han ner i vikt. Besvär som intolerans mot värme, darrningar i händerna, håravfall, svettig och fuktig hud, diarré, oregelbunden menstruation hos kvinnliga patienter och minskad sexlust kan ses.

SYMPTOM PÅ GRAVES SJUKDOM

Om patientens struma är stor kan den ses med blotta ögat. Bortsett från detta kan en livlig blick i ögonen och utåtväxt av ögat, om någon, ses som "exophthalmos". Huden är svettig och fuktig. Skakningar kan ses i händerna. Spik-kött-separationen kan bli tydlig på naglarna.

HUR DIAGNOSERAS GRAVES SJUKDOM?

Vid Graves sjukdom kan blodprov, ultraljud och sköldkörtelscintigrafi samt jodupptagningstest utföras förutom undersökningen. Generellt är T3-, T4-värdena höga och TSH-hormonnivåerna låga. Bortsett från detta kan sköldkörtelantikroppar (anti-TPO, anti-Tg, TSH-receptorantikropp) detekteras höga.

Vid Graves sjukdom kan blodprov som visar leverns funktion (SGOT-SGPT) och ibland det alkaliska fosfatasenzymet vara högt. I sällsynta fall kan en ökning av kalcium ses, och kolesterolnivåerna kan vara låga.

Efter att ha visat att sköldkörteln jobbar hårt med blodprover görs sköldkörtelultraljud och sköldkörtelscintigrafi och/eller radioaktivt I-131-upptagstest för att detektera jodupptag, vilket är råvaran som används medan sköldkörteln arbetar. Syftet med dessa undersökningar är att ställa differentialdiagnosen Graves sjukdom med sjukdomen som kallas "tyreoidit", som kan orsaka tillfällig överansträngning av sköldkörteln. Behandlingen av båda sjukdomarna skiljer sig mycket från varandra.

Sköldkörtelultraljud görs på patienter eftersom det ger oss information genom att visa sköldkörtelns storlek, förekomst av knölar och blodtillförselstatus.

GRAVBEHANDLING

Det finns tre olika behandlingsmetoder tillgängliga.

Medicinering (antityreoidea) behandling

Kirurgisk behandling (tyreoidektomi)

Radiojodterapi (atomterapi)

Vanligtvis påbörjas läkemedelsbehandling och effekter och biverkningar följs upp med regelbundna blodprover var 6-8:e vecka. Läkemedlen som ges är avsedda att minska produktionen av hormoner i sköldkörteln. Bland biverkningarna av läkemedelsbehandling finns hudutslag i 6-7 % av fallen, sällan förhöjda leverenzymer och agranulocytos, vilket vi kan definiera som en minskning av leukocyter hos mindre än 1 % av patienterna. Av denna anledning är det nödvändigt att konsultera en läkare tidigare vid ont i halsen, feber och utslag hos patienter som har behandlats med medicin.

Efter ett eller två års behandling kan "remission" ses när sjukdomen tillfälligt lindras. Att kvarstå normala sköldkörtelprov i ett år utan medicin definieras som "remission". Även om den är i remission kan sjukdomen alltid återkomma. När återfall inträffar bör kirurgisk behandling eller behandling med radioaktivt jod övervägas.

Kirurgisk behandling tillämpas hos Graves patienter med sköldkörtelknölar och misstänkt cancer, hos patienter med läkemedelsbiverkningar, hos mycket stora struma och hos vissa patienter under 3:e graviditeten då endokrinolog krävs. Det är nödvändigt att använda sköldkörtelläkemedlet grupperat som "levotyroxin" för livet, eftersom sköldkörteln kommer att utvecklas långsamt (hypotyreos) efter operationen hos patienter som har genomgått sköldkörteloperation. Komplikationer relaterade till stämband, tillfälliga eller permanenta kalciumproblem kan utvecklas efter operationen.

Ett annat behandlingsalternativ är radioaktiv jodbehandling, som i folkmun kallas atomterapi. Dosen radioaktivt jod som används hos Graves patienter är mycket lägre än den som används hos cancerpatienter, och det är i allmänhet inte nödvändigt att isoleras i ett rum. Dess effekt utvecklas långsamt efter behandling.

De med sköldkörtelsjukdom under graviditeten har en högre risk för missfall. Läkemedelsbehandling är förstahandsvalet för gravida kvinnor och de med Graves sjukdom. Dessa patienter bör följas noggrant. Dosen av läkemedlen bör användas så lågt som möjligt så att det inte blir några problem för barnet. Behandling med radioaktivt jod under graviditeten tillämpas inte på grund av den skada det kommer att orsaka barnet.

Nya Inlägg

$config[zx-auto] not found$config[zx-overlay] not found